Bokens och skriftens historia

Så länge människan funnits har historier berättats. Innan vi lärde oss skriva levde dom vidare genom sånger och muntligt berättande runt elden.

Ofta samlades människor runt elden för att berätta historier och för att dela information. Under antiken vet man att det fanns kringvandrande berättare som kallades rapsoder, som jobbade med att framföra historier och dikter för människor. Och för att komma ihåg alla berättelser framfördes dom på vers likt sånger. Från namnet rapsod kommer ordet för musikstilen rap, som precis som dåtidens historier är berättelser på vers.

Innan människan hade tecken eller bilder för ord användes bildmotiv (hällristningar) för att berätta historier. Hällristningar finns att se på flera ställen runt om i Sverige. Trots sitt namn handlade det inte om bilder som ristats in i berg utan som har knackats och huggits in. Den äldsta hällristningen som man hittat finns i Afrika och är daterad till innan 20 000-talet före Kristus. I Norden finns hällristningar som stenåldersjägare lämnat efter sig från 7000 år före Kristus. Den största hällristningen i Västergötland är från bronsålderna och finns att se i Flyhovs hällristningsområde, i närheten av Husaby kyrka.

Att kommunicera med bilder har levt kvar och används än idag i bilderböcker, konstverk och inte minst med hjälp av dagens digitala teknik där vi använder så kallade emojis för att förstärka vår skrift.

Redan på 3200-talet före Kristus gjordes Kilskriften som är den första skriften man känner till. I Mesopotaminen, som låg i dagens Syrien och Irak, började människor rista in bilder (pictogram) på mjuka lertavlor. Med tiden förändrades bilderna och blev mer som tecken. Och man ville kunna skriva på ett lättare material än lera. Då kom man på att det gick att göra ark av papyrusväxter, något som Egypten var duktiga på under den tiden. Arken som gjordes av papyrus var långa och förvarades i skriftrullar. Den längsta skriftrullen som finns kvar är 40 meter lång. 

Den tidiga boktillverkningen

För att göra det lättare att läsa och leta i texter i dom långa skriftrullarna kom man på 400-talet på att göra det bokformat som vi är vana vid idag. Formatet kallas codex och betyder träkloss. De skrifter som ansågs vara allra viktigast bands ihop till böcker, bland annat Skaramissalet. Innan man gjorde papper skrevs det mesta på pergament som tillverkades av djurskinn. De första böckerna var handskrivna och oerhört dyra. Och böckerna fanns bara i lärda mäns bibliotek.

Boktryckarkonsten

Redan runt år 700 trycktes böcker i Asien. Då började man skära ut tecken i en träskiva och använde lösa tecken och bokstäver. Dom kallades för typer.

Den moderna boktryckarkonsten uppfanns på 1400-talet och en av uppfinnarna var den kände Johann Gutenberg. När man tänker tillbaka på den tidiga boktryckartekniken med att sätta ihop lösa bokstäver till långa texter så förstår man att det tog väldigt lång tid att göra en bok. Men boktillverkningen kom igång och blev väldigt populär. Och information och texter spreds som aldrig förr. Det mesta som kunde läsas var på språket latin.

Under början av medeltiden tog man fram ungefär 200 000 volymer i Europa. I dag produceras omkring 10 miljarder böcker om året.